Erik Borelius, gitarrist, sångare och kompositör, har jobbat professionellt med musik sedan 1986. Under dessa 38 år har han givit ut sexton album, fjorton på eget bolag och två under sin tid på EMI. 1994 mottog Erik en Grammis för skivan “SexTioTvå” – 1993 års bästa instrumentalplatta, den första utgiven på egna bolaget EB Music. Året därpå Grammisnominerades han för skivan “Duende”. Eriks musik beskrivs ofta som en säregen blandning av stilar och som gitarrist lovordas han för att han använder sin teknik på ett smakfullt sätt.
1984 skickade Erik en demo till EMI. Efter några veckor kom beskedet: “Du får göra en LP!” Lyckan var total och under tiden fram till LP:n började spelas in, sommaren 1985, medverkade han på, bland andra, Per Gessles produktioner. Erik investerade i en studio 1990 och började göra musik till radio och TV parallellt med komponerandet. 1992 bestämde han sig för att starta ett skivbolag och ge ut sina egna produktioner. EB Music blev namnet. Det egna skivbolaget ger Erik den ultimata tillfredsställelsen att få arbeta med hela processen; skapandet, arrangerandet och produktionen. Han vet vad han vill och gör därför det mesta själv. Det är inte alltid en fördel i den kreativa processen men det ger honom både utmaningar och tillfredsställelse. Det är det som räknas i det långa loppet.
“Jag ska spela låtarna “vo knåvs” och “chängs”” sa Erik till sin musikfröken när det var dags att ta med sina favoritplattor till musiklektionen i Malmö 1971. Erik var nio år och melodierna hette egentligen “Who Knows” och “Changes” av och med Jimi Hendrix “Band of Gypsys”. Storebror var gitarrfantom och mamma hade en Bjärtongitarr som hängde på väggen i vardagsrummet. Elgitarren var ett spännande, lite farligt instrument och blockflöjten dödsdömd i all sin tråkighet. Det skulle dock dröja till 1977 innan Erik började spela på allvar. Två bröder på skolan, Jens och Anders Johansson (söner till den legendariska pianisten Jan Johansson) hade hört ett rykte om en duktig gitarrist. Anders spelade trummor och Jens orgel och trion “SLEM” bildades med Erik på gitarr. Som alla femtonåringar sökte grabbarna uppmärksamhet. Metoden var rå punkjazzrock, så teknisk som möjligt med volymen på max och låttitlar som “Nekrofilens mardröm”, “Njurdödes punkstövlar”, “Asfalt i örat” och “Respiratorslem”. Efter ett år i USA flyttade Erik tillbaka till Stockholm 1980. Den akustiska gitarren började fånga hans uppmärksamhet mer och mer. Den rena, distinkta klangen och den tekniska utmaningen tilltalade honom. Utan en enda gitarrlektion följde några år av intensiv träning. Gör man något ska man ta i så mycket man kan, annars kan man lika gärna låta bli. Livet blir roligare då, tycker Erik!
Discografi
Strings Alive (EBM 2024)
Familiar Rooms (EBM 2021)
Expedition Inside (EBM 2019)
Erik Borelius No. 13 (EBM 2016)
Erik Borelius and House of Sound (EBM 2014)
The World We Know (EBM 2010)
Movies on a string (EBM 2008)
Live the Life of a Star (EBM 2006)
What is success? (EBM 2003)
Guitar (EBM 2000)
Reality Bites (EBM 1997)
My Kind of Picture (EBM 1995)
Duende (EBM 1994)
SexTioTvå (EBM 1993)
Fantasy (EMI 1988)
Perfect Partners (EMI 1986)
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.