Album

framsidaliten

ERIK BORELIUS AND HOUSE OF SOUND (EB MUSIC 2014). Erik Borelius & House of Sound är Eriks tolfte album. Det är också namnet på bandet han bildat med Pär Hedtjärn, Jonas Hedlund och Anders Olausson. Tillsammans framför de tio av Eriks nyskrivna melodier på ett nytt och avskalat sätt. Oftast hörs bara två gitarrer, sång, bas och trummor. Inspelningen är gjord direkt, med få pålägg, för att få fram samma känsla som när bandet spelar live. På albumet samarbetar Erik Borelius och House of Sound med en av Sveriges mest anlitade producenter, Sven Lindvall som även spelat in och mixat.
Erik Borelius & House of Sound är gitarristen och sångaren Erik Borelius tolfte album sedan debuten 1986. Det är också namnet på bandet Erik bildade för tre år sedan tillsammans med musikerna Pär Hedtjärn (trummor), Jonas Hedlund (elgitarr) och Anders Olausson (bas). Målet var att skapa en liten, tajt grupp med ett stort sound som skulle spela nya arrangemang av Eriks musik. Efter ett antal lyckade konserter var det naturligt att spela in Eriks nästa album tillsammans. “Det är häftigt att spela med dessa suveräna musiker som ger så mycket av sig själva, både på scenen och i studion”, säger Erik Borelius.
Med bandet söker Erik nya vägar. Melodiskt försöker han tänka enklare. På albumet framför gruppen tio nya kompositioner av Erik. Arrangemangen i melodierna är avskalade. För det mesta hörs bara två gitarrer, sång, bas och trummor – ungefär som Erik och bandet låter live. “Till skillnad från mina tidigare plattor har målet varit att jobba direkt, utan pålägg, körer och syntar. Jag vill kunna spela låtarna med bara sång till akustisk gitarr… och för att få ett bättre flöde har jag utvecklat mitt fingerspel”, säger Erik.
På det nya albumet samarbetar Erik Borelius och bandet med en av Sveriges mest anlitade producenter och musiker, Sven Lindvall. “Sven har en fantastisk känsla. Det har varit lärorikt och inspirerande att bolla tankar och idéer. Själv kan jag ibland peta i detaljer. Sven hittar nya vägar och det känns spännande och kul”, säger Erik. Förutom att Sven Lindvall har producerat Erik Borelius & House of Sound har han även spelat in och mixat. För den grafiska formgivningen av omslaget med en 20-sidig booklet står art directorn Johan Adelstål.
The Journey Has Begun, I Walk Alone, Mohawk Trail, Cut Me Loose, What Is It All About?, This!, Consoler, Moon Ride, Perfect Match, Dream On and On

TWWKMINI 

THE WORLD WE KNOW (EB MUSIC 2010). Nu är Erik Borelius tillbaka med The World We Know. Melodisk som alltid med ett djup i arrangemangen – hans avsikt är att skapa musik som växer för varje lyssning. Erik sjunger igen och texterna handlar denna gång bland annat om den moderna människans svårighet att låta saker få ta tid i Make Time, om mobbning i The Sisters, kruxet med att veta om man ska säga Yes or No och om sina starka band till Stockholms skärgård i This Island.Gitarren spelar förstås en framträdande roll på The World We Know. I titelspåret bär den det bluesiga riffet låten igenom och på This Island bygger två dussin akustiska gitarrer fylliga mattor. I Back to You får vi lyssna till Eriks latinoinspirerade ekvilibrism och i hans version av Värmlandsvisan mixas mjuka toner från nylonsträngad gitarr med distinkt elgitarr.Trummisen Pär Hedtjärn ger rytm och tyngd. Körsången står Rebecca Zätterström för och keyboardisten Aare Pöder spelar piano på melodin This Island. Det vackra omslaget är skapat av Art Directorn och konstnären Johan Adelstål med fantastiska bilder från Stockholms skärgård av fotografen Petter Karlberg.
The World We Know, This Island, Yes Or No, Lonely Hearts, Back To You, Make Time, I Will Never Die,The Sisters, Värmlandsvisan

MOASMINI

MOVIES ON A STRING (EB MUSIC 2008). Den akustiska gitarren som blivit mycket av ett signum för Erik spelar en helt dominerande roll på det nya albumet Movies on a string. Melodierna är kända från filmens värld men tolkningar är fria.”Idén till detta album dök upp när jag såg Rambo-First Blood i oktober 2007. Här förstärker musiken filmens karaktär på ett brilliant sätt. Temat, som är energiskt hotfullt och rytmiskt intressant vävs in i handlingen. Hulk – en härlig actionfilm för barnsliga människor som jag själv – tillhör samma kategori. Melodierna är inte särskilt ”gitarrvänliga” och blev därför en intressant utmaning att arrangera.” säger Erik.Movies on a string innehåller även tolkningar av mer kända melodier som Now we are free från Gladiator och Gudfadern-temat. Lite gladjazziga och för Erik ovanliga tongångar hörs i Cabaret och i sista spåret Duellin´ Banjos från ”Den sista färden” där Erik spelar ”banjo-style” på sin gitarr.På Movies on a string kan man för första gången höra den svenska uppfinningen True Temperament. De ”böjda” banden optimerar gitarrens stämning i alla tonarter. Detta innebär en märkbar skillnad i klarhet och renhet jämfört med det traditionella instrumentet. Lyssna och njut av framtidens gitarr!
Now We Are Free, Heaven On Their Minds, Godfather, Cabaret, Carabé, Hulk, Calling You, On Her Majesty´s Secret Service, Rambo, Poltergeist, Duelling Banjos

LTLOAS

LIVE THE LIFE OF A STAR (EB MUSIC 2006). På det nya albumet Live the life of a star skapar Erik Borelius en helt ny bredd i musiken med episka möten mellan olika instrument, stilar och röster. Han blandar vackra suggestiva låtar och fyndiga och tänkvärda texter med nylonsträngade piruetter. Den akustiska gitarren som blivit mycket av ett signum för Erik finns givetvis också med på nya skivan. En musikalisk resa över tjugo år har med varje ny skiva inneburit en utveckling inom ständigt nya områden. Sången har kommit att bli en viktig del av Eriks musik.”Det var en naturlig utveckling för mig att börja sjunga och ännu mer efter det uppskattade mottagandet av min förra platta. Jag tycker att jag har fått ytterligare ett instrument som hjälpt mig att utveckla mig och variera mig.” säger Erik. Fredrik Bergström spelar trummor, Rebecca Zätterström sjunger, Johan Hansén-Larsson bas på 1, 5, 6, Jakob Ellerstedt spelar piano på 6, 7, Maja Callius sjunger på 1, 5, Vivien Searcy sjunger på 1, 5, Niclas Lindblom bas på 9, Aare Pöder keyboard på 9.
Skinthin Attraction, November Blues, No Man Rules Over Her, Dreamers Eye, Live The Life Of A Star, 22 In 84, Mars And Beynd, Spongy Feet, If The Hero Dies, Memories Of You

WIS

WHAT IS SUCCESS? (EB MUSIC 2003). När arbetet med Eriks förra skiva, samlingsalbumet Guitar, började lida mot sitt slut kände han för att göra något nytt. Erik har alltid gillat att sjunga och var nyfiken på hur det skulle låta om han utgick från sin egen röst i komponerandet – om han gjorde låtar som passade just honom. ”Det är en helt annan sak att göra musik med sång. Rösten i sig ger ut­rymme för så mycket känslor. Med gitarren kan det vara svårare att nå ända fram. Därför blev komponerandet lättsammare och mer lustfyllt än jag trott. Med rösten är möjligheterna obegränsade – du använder den som bakgrundsmatta, rytminstrument, kör eller bas. Rent kreativt det ultimata instrumentet”, säger Erik.Hans texter behandlar lite ovanliga ämnen. Till exempel skriver han om den äldre generationen som glömts bort av sina barn i Woman on the floor. Den romantiska The fanhandlar om killen som dyrkar en fotbollsspelare och om hur han samlar kraft för att våga ta kontakt med sin idol. I titelmelodin What is success? beskrivs hur människan har en tendens att mäta framgång och lycka i pengar och tillgångar.”En del av tjusningen med att jobba som jag gör är att se en platta växa fram och själv vara regissör. Den tekniska delen är förstås en stor del av arbetet, men den hänger alltid ihop med den konstnärliga i det här jobbet.” Exempelvis tog Fredrik Bergströms trumsound sin lilla tid att få till. Det experimenterades med tidningspapper, mikrofonvinklar och multibandskompressorer för att få det där korta, tighta soundet som inte tar någon plats utan bara finns där, berättar Erik. Som på alla Eriks plattor sedan Duende finns key­boardisten Aare Pöder med. Han hörs bland annat i Woman on the floor där han också gör ett solo. En ung, lovande sångerska – Rebecca Zätterström, sjunger stämmor och bakgrundsharmonier. Johan Adelstål har designat omslaget.
Woman On The Floor, The Fan, I Believe, Manhandle, Shandor, The Thin Blue Line, The Loner, His Logic Was Bizarre, What Is Success?, To Love And Be Loved, Life Can Be This Picture

G

GUITAR (EB MUSIC 2000). Ett ovanligt samlingsalbum! Elva helt nyinspelade versioner av Eriks favoritmelodier ingår nämligen. De är inte “remastrade” eller “remixade” utan omgjorda från “scratch”. Dessutom innehåller “Erik Borelius – Guitar” fem originalinspelningar och en helt ny melodi. Totalt 17 melodier och mer än 73 minuter musik!Erik är egentligen skeptisk till samlingsplattor. Han menar att varje album har sitt eget sound och sin egen stil. Det kändes dock logiskt med en resumé efter sex plattor och Erik inspirerades av tanken på att spela in melodierna på nytt och låta dem färgas av de känslor och den kunskap han har idag.På den nya skivan har Erik förstärkt sina ursprungliga intentioner med melodierna. Mycket har därför fått ny kostym: “Duende” har blivit en än mer tunggungig spagettiwesternlåt. Flamencogitarristen Alberto Vicente hjälper till att göra “Säg inte nej, Senorita” hetare. Det har blivit mer action över den Bondinspirerade låten “My Kind of Picture” och melodierna från Perfect Partners och Fantasy har renodlats och fått fylligare karaktär.Erik blev mycket förtjust när han såg en bok som art director Johan Adelstål fyllt med sina naivistiska teckningar. “Så här skulle jag vilja att skivomslaget ser ut!” Och så blev det! Varje illustration och all text i den 24-sidiga boken är speciellt tecknad för albumet av Johan Adelstål!Erik har haft förmånen att spela med många skickliga musiker under åren och ett antal av dem är med på denna CD. Aare Pöder på keyboard, Johan Granström på bas, Christer Sjöström på trummor och percussion och alla de andra har, med sina idéer och sin musikalitet, givit musiken ytterligare en dimension. “Dessutom har vi haft kul” säger Erik. “Jag hoppas det hörs!”. Övriga medverkande är Per Lindvall på trummor, Fredrik Bergström på trummor och percussion, Christer Nilsson munspel på 9, Estelle Milburne sjunger på låt 5.
My Kind Of Picture, Exhausted, Säg Inte Nej, Senorita, Hevelina, The Minstrel-Boy, Northern Lights, Happy Fly, Duende, Solé, No Fool, Sea Of Dreams, Mexico, Gonda Strålar, SexTioTvå, Pacific, Blue Flame, Devils Cry

RB

REALITY BITES (EB MUSIC 1997). One could state that reality bites! But you create your own reality. Mine is filled with music. When I enjoy music the most it is like a dream or a fantasy in which I travel. And because “Reality Bites” I have to – and that is probably one of the best things with my job – work hard to remain a disciplined dreamer!To me, music speaks a more clear language when it is free from verbal communication. When my mother gave me a little book with English poetry two years ago I came to think differently. This language had an intangible beauty and flowed in a way that inspired me to put music to the words. The poems focus on matters that are eternal questions for mankind!”The Minstrel-boy” by Thomas Moore (1779-1852) tells the story of the minstrel that goes to war, gets captured and chained. He tears the chords of his harp and says: “Your songs were made for the brave and free, They shall never sound in slavery”. The spirit of art can never be imprisoned! “Remember” by Christina Georgina Rossetti (1830-1894). Is about the fear of being forgotten when you reach “the silent land”. A uncompromising desire to be remembered. But it has to be happy memories. Better to forget and be happy than to remember with sadness.”Ms.SWE” – “Mother Sweden” is out of sorts. Nothing is like it was in the great old days. Silent sighs from the surrounding world when they look at Svea. Diamond clear and honest in the past, tired and worn out today. The whole world misses its guide of conscience through time and space! “Nobody Knows” – a question to everybody that believes in a god: Should you worship a being that can see all the pain and fear on the earth but despite its inexhaustible powers takes no action against it?The instrumental music is not forgotten! “2Cult” – Nordic harmonies meets Latin temper. “Mexico” – a sweaty story about six unowned horses (guitars) struggling across The Gran Desierto in northwestern Mexico. “Pacific” has a recurring theme that everything circles around and takes its energy from. Like the ocean. “Action” is a mix of tv-thriller music and hard rock. You may smile! The old villain Blofeld is back with his purring Persian cat.Three musicians helped me to create “Reality Bites”: Per Lindvall, Aare Pöder and Johan Granström. Estelle Estelle Milburne sings. She is well known from the TV-show “Knesset” and as the singer in “Cotton Club”.
The Minstrel-Boy, 2Cult, Remember, Mexico, Ms. Swe, Pacific, Nobody Knows, Action, Blofelds Cat

MKOP

MY KIND OF PICTURE (EB MUSIC 1995). Miljön: Hissen upp till femte våningen. Tunna väggar i tidig funkis. Ensamma toner kan urskiljas. 44 kvm; studio, gitarrer överallt. 17 grader på vintern, 30 på sommaren. Riddarfjärden glittrar och inspirerar. “My Kind of Picture” har till stor del kommit till under påverkan av den miljö i vilken den skapats.Musiken: Som titeln “My Kind of Picture” avslöjar har Erik på detta , sitt femte album tänkt i bilder vid komponerandet: “Oceans May” – havets makt är fullkomlig. Vågor mot en öde strand. Blodröd sol. “Silent Reunion” – ren och enkel romantik. “Northern Lights” – långt borta men ändå så nära. Sprider ljus men också vemod. Titel och titelmelodi är en kärleksförklaring till filmen som i sitt uttryckssätt ligger nära musiken.Människorna: Fredrik Bergström – “mannen med tre armar” – och Peter Rousu ger tyngd och rytm åt musiken. Keyboardvirtuosen Aare Pöder, som medverkade på Eriks förra CD “Duende, är med även denna gång. Johan Adelstål har tagit bilder och formgivit omslaget.
Blue Flame, My Kind Of Picture, Cithara, Northern Lights, Turn Of Temper, Silent Reunion, Oceans May, Etna, A Opus, Nadir, Shut-Eye

D

DUENDE (EB MUSIC 1994) – Grammisnominerad. På “Duende” blandar jag olika musikstilar; titelmelodin är inspirerad av spagetti-western och i “Säg inte nej Senorita” hörs spanska flamencotongångar. Jag har försökt fånga det nordiska vemodet i Hugo Alfvéns “midsommarvaka” och “Fat Pal Party” är mer åt jazzhållet.En stor del av “Duende” är inspelad på Ljusterö i Stockholms skärgård med utsikt över den mäktiga Saxarfjärden. Denna natur och miljö har påverkat mig mycket och det har varit min målsättning att, i många av melodierna på Duende, försöka beskriva de känslor jag får vid Saxarfjärdens strand, t.ex. i “Skymningsfjärd”.Aare Pöder heter den skicklige klaviaturspelaren från Estland som förgyller melodierna med sitt spel. “Hymn är hans egen komposition. I “Midsommarvaka spelar Aare på en 70 år gammal skolorgel. Hör du något som väser är det när han trampar luft till piporna. Överhuvudtaget finns en chans att du kan höra något ljud från golvtiljornas rörelser, när jag stampar takten eller när vinden viner mot rutan. Jag anser det vara ljud som sätter in musiken i ett verkligt sammanhang och inte som i ett ljudisolerat rum där tonen dör utan effekter.”Tiden står stilla där jag vill vara” är en ovanlig melodi för mig – jag sjunger! Den har inget vanligt vers-refrängrecept, men den innehåller ett viktigt budskap. Lev nu! Mina nylon- och stålsträngade gitarrer spelar huvudrollen på “Duende”, men även elgitarren får vara med ibland som t.ex. i “Tiden står stilla…”, där jag mot slutet öser på ordentligt. Johan Adelstål har gjort omslaget till “Duende”.
Duende, Escalé, Midsommarvaka, Säg Inte Nej, Senorita, Skymningsfjärd, Solé, Fat Pal Party, Tiden Står Stilla, Hymn

62

SEXTIOTVÅ (EB MUSIC 1993) – Grammisvinnare. På “Sex Tio Två”, mitt tredje album, spelar återigen den akustiska gitarren huvudrollen. Känslan av direkthet och naturlighet får mig att föredra den framför den elektriska. Upprymt vemod, en stämning stämning jag älskar och försöker förmedla, kommer bättre till uttryck med den akustiska gitarren.På nya albumet “Sex Tio Två” är alla titlar svenska. Det finns en tanke och inspirationskälla bakom. För att ge några exempel; “Ebba Brun” – Ebba hette min familjs bruna Vorsteh, en glad och bolltokig hund. “Gonda strålar” är vad jag kallar det renaste ljuset, gryningsljuset. “Dansadin…” – syftar på den hatkärlek jag känner för gitarren. Strängt men rättvist säger den – “Öva mer, Erik, så skall jag ge dig vad du vill ha.”Omslaget till “Sex Tio Två” är en oljemålning jag gjort. Jag älskar att måla och känner att det påverkar och inspirerar mitt musikskapande. Förutom det som syns i målningen (6 strängar, 10 fingrar och 2 själar), syftar även titeln på det år jag föddes, 1962.
SexTioTvå, Hevelina, Gonda Strålar, Dansadin…, Memina Medina, Ebba Brun, I Dina Ögon, Midsommarnatt

F

FANTASY (EMI 1988). För två år sedan kom Erik Borelius första LP “Perfect Partners”, en debut-LP som fick ett fantastiskt fint mottagande med lovord som “En ny stjärna”(GP), “Enastående musikalitet”(OJ), “Debut utöver det vanliga”(SvD). “Fantasy” heter hans andra LP, och liksom på den första svarar han själv för allt material, både musik och text. Största delen av LP:n är instrumental och det är givetvis Eriks gitarrspel som dominerar. Han är helt självlärd. Hård träning har genom åren gett honom en fantastisk teknik och på den här skivan tar han ut svängarna ännu lite mer.Erik är mycket produktiv och har alltid en ny låt på gång. Inspirationen hämtar han från alla sorters musik, främst kanske från rocken, vilket på den här LP:n märks i bl.a. “Easy On You” och “Nowhereland”. LP:n innehåller nio spår, CD:n därtill bonuslåten “Blue Spring”.”Fantasy” har en högklassig dynamik, eftersom den är direkt nermixad till digital master. Erik har själv producerat sin andra LP, som är inspelad i EMI Studios med Björn Norén som tekniker och medhjälpare vid mixningen. André Ferrari på trummor, Bo Knutsson spelar bas, Tommy Lydell keyboard, Lilling Palmeklint sjunger på 2, 4, Stefan Nilsson spelar piano, Jens Johansson keyboardsolo på melodi 6, David Wilczewski saxofonsolo på 1, Ulf Adåker spelar trumpet på Blue Spring.
Nowhereland, 200 Times, My Only Love, Still No Lies, West, Easy On You, Helvetia Paradise, Happy Fly, Dreamer, Blue Spring

PP

PERFECT PARTNERS (EMI 1986). Det började med orgel/gitarr/trummor i en källare i Malmö för åtta år sedan. Jens Johansson på orgel, brodern Anders på trummor och jag själv på gitarr. (Både Jens och Anders är nu i USA och spelar med Yngwie Malmsteen). Låtarna hade titlar som “Njurdödes punkstövlar”, “Respiratorslem”, “Asfalt i örat” och “papegojsjuka”. Musiken var sjuk den också!Nu har jag hunnit bli 23, bor i Stockholm och har med åren ändrat musiksmak. Musiken har tillfrisknat och låttitlarna har ändrat karaktär. Som t.ex. “No Fool”, “Never Been To France”, “My Friend”, “For Free”,   “Soft Sea”, “Sun,Summer”, “Black Sunday” och Devils Cry” – låtar på min första LP.Fram till hösten 1982 spelade jag nästan enbart elgitarr. En nattlång jamsession med en av Sveriges bästa akustiska gitarrister fick mig dock på andra tankar. Jag märkte att den klang och det temperament, som den akustiska gitarren har, passade mitt sätt att komponera och improvisera. Efter militärtjänsten började jag hösten 1983 att spela på heltid. Att vara ensam med en gitarr åtta timmar om dagen är ganska så krävande. Men jag kände, att jag inte hade något val. Sommaren 1984 skickade jag en demo till EMI, och det var en underbar känsla, när jag fick meddelandet, att EMI var intresserade och att det antagligen skulle bli en LP framöver.Det jag kan av musik, det har jag lärt mig genom att lyssna. Jag är helt självlärd. Och jag har alltid haft ett stort behov av att komponera. Jag vill, att mina musikstycken skall berätta en “historia”. Det viktigaste är, att det är intensitetsvariationer i låten, så att “historien” inte står still. Många anser, att musiker med extrem teknik saknar känsla. För mig är det precis tvärtom. God teknik innebär, att jag kan genomföra musikaliska infall utan att snubbla över strängarna. Det känns, som om jag hoppar över steget mellan idé och resultat, d.v.s. det tekniska framförandet.Låtarna, som är med på min första LP, skrev jag ursprungligen för två gitarrer. Men det visade sig, att flera instrument skulle passa perfekt på många av låtarna. Vi sökte två musiker, som skulle ge rytm och tyngd, och fick tag på ett par av de bästa,  Magnus Persson (trummor och percussion) och Teddy Walter (akustisk och el. bas). Claes von Heijne spelar keyboards och har ett underbart synthsolo på “Exhausted”. Övrig synth spelas av Leif Larsson, som definitivt gav min musik en ny dimension. På tenor- och sopran-saxofon David Wilczewski. Marie Fredrikssons härliga röst hörs på Joni Mitchell-låten “For Free”. Ett stort tack till Björn Norén i EMI Studio 1, som gjort inspelningen och en stor del av mixningen.
No Fool, Exhausted, Black Sunday, For Free, Soft Sea, Sun, Summer, My Friend, Never Been To France, Devils Cry

Leave a Reply